Bland sjukhusbesök, blöjor och gudsmöten!
Jesus är i ditt liv, mitt i din vardag. Där du befinner dig, där finns Gud. Den 25 november kl 00.35 drog vår dotter Esther ner luft i lungorna för första gången och uppgav ett ljudligt och högt skrik. Som förälder väntar man på det där skriket och sekunderna är väldigt långa om det dröjer. Efter en tuff graviditet, med ett antal sjukhusbesök var vår lättnad enorm och glädjen översvallande när vi fick hålla henne i vår famn. Livets under!
Förlossningen innehöll blod, svett och tårar och jag tror inte vi behöver orda mer om den. Ni som har varit med om en vet. Det räcker! Några timmar efter födslen satt jag och mannen och pratade igenom förlossningen och förundrades över alla kvinnor som igenom historien har genomgått samma sak. Många utan den trygga miljö som sjukhuset erbjuder. Vi pratade om hur det hade varit för Maria, när Jesus föddes. Var hon rädd? Var hon ensam? Hur hanterade Josef det att se sin älskade Maria i sådan smärta? Vem klippte navelsträngen? Vilken hjältinna Maria var!
Julen som gått har präglats av många Gudsmöten för oss i familjen. Många av dem har Esther förmedlat. Det har blivit så stort för mig att Jesus blev människa och har varit en liten bebis. När jag har burit på en skrikande Esther, har jag undrat om Jesus hade magknip? Hur ofta behövde han äta? Tänk han lämnade himlens härlighet för att bli totalt beroende av Marias blick, ömhet och omsorg. Jesus behövde också bli buren, omskött och älskad av sina föräldrar. Han små händer skulle som vuxen blir genomborrade för att friköpa mig och dig. När jag har stilla berört Esthers små händer, har jag tackat Jesus för att han kom till jorden och gav sitt liv för mig. Inkarnationen, att Gud blev människa, är ett stort under!
Vid korset står Maria. Jag vet inte om jag hade klarat av att stå där som mamma. Att se mitt barn, som jag har älskat och skött om, lida på det sättet. Eller så är det precis där jag hade varit? Försoningen börjar vid krubban inte vid korset, skriver Magnus Malm i sin senaste bok Kännetecken. Jag håller med honom.
Mina dagar är fyllda av en stark Gudsnärvaro, av blöjbyten, skrik, skratt och trötthet. Gud möter dig alltid i din vardag och vill röra vid ditt liv där. Dina omständigheter håller dig inte långt ifrån Gud, Han är mitt ibland dem och vill möta dig där. Att tjäna Gud gör vi inte mer för att vi utför något i kyrkan, Du tjänar Gud där du befinner dig. Med det perspektivet blir det enormt viktigt hur jag lever mitt liv som vän, förälder, kollega, granne. Jag får be om att hjälp att leva värdigt Guds kallelse på mitt arbete, i mitt hem, som mamma till tålamodsprövande ungar! Be om den helige Andes kraft att leva ut Guds kärlek där du är! Låt nåden bära dig!
Saker som förgyller mitt liv just nu (utan inbördes rangordning):
Den korta dagliga andakten vid köksbordet med mannen och barnen.
Esthers leenden
En kopp kaffe i tystnad (händer bara vid ett par tillfälle i veckan just nu)
Den 70% rean. Det är nu man ska shoppa!
Gudstjänsten
Cajsa och Carl Skarin! Välkomna!
Temat som vi är i som församling: Nåden! Yes!
Maten som några i församlingen kom hem med till oss! Den har räddat många kvällar!
Att jeansen passar igen
Bönen
Med hopp om ett otroligt 2014 för oss som församling och stad! / MarieLouise – föräldraledig präst i EFS-kyrkan
Ps. Ni kvinnor! Ni har väl inte missat Sagolika morgon den 8 februari? Där kommer jag att dela mycket av vad Gud har gjort med mig under tuffa perioder och hur jag äntligen har fått slänga av mig “duktigflickatänket”. Kommer att ge av mina erfarenheter som jag hoppas får bli till hjälp för många. Ds.