Dammiga Jeans

Vissa dagar känner man sig som ett par svarta jeans där allt damm fastnar. Från att ha vaknat upp på något så när bra humör, är det som om alla bekymmer bara kommer vinande genom luften och landar i ens hjärna. Egentligen ganska små, och i vissa fall totalt obetydliga bekymmer, men ändå…tillsammans blir de där dammpartiklarna irriterande och störande. De två kilona som borde försvinna, barnen som borde sitta mindre tid vid datorn, garderoberna som borde sorteras, granen som inte längre borde ligga på gräsmattan…och så alla andra funderingar kring vad man borde eller inte borde ägna sin tid och sitt liv åt.

Är det verkligen rätt av mig att fortsätta tvinga på människor alla mina tankar här på bloggen? Ska jag göra något av det där projektet jag funderat på? Vill jag ens det? Borde jag satsa mer på mitt jobb? Borde jag vara mer engagerad i kyrkan…och i så fall med vad? Borde jag bry mig mer om mina vänner, barnen, mannen, Gud, släkten, hunden, eleverna (ursäkta ordningen!)?

Nej…ibland skulle man behöva en jättestor klädrulle, som snabbt suger upp alla de där irriterande tankarna och lämnar ett rent sinne kvar. I Bibeln står det visserligen att vi ska överlåta alla våra bekymmer åt Gud…men det är ju inte alltid så lätt, när de liksom flyger tillbaka igen. Kanske får man helt enkelt lära sig att leva med dammiga jeans och fokusera på att få bort de stora dammråttorna istället.

Annika Lilja – Bloggreporter