Från två till tre

Jag och Simon har varit ett par sedan 2003 och lovade varandra trohet tills döden skiljer oss åt 2007. Vi har alltså varit två ganska många år, många fina år. Och tänka sig att det ändå kan vara så naturligt att nu få förmånen att vara tre. Vi fick träffa Annie för första gången den 19 februari och något hände både med vår kärlek till henne, men också till varandra. Då vi kom hem från BB och fick njuta av vår egen säng (sjukhussängar är verkligen inte min grej…) fick vi många fina gratulationer. Vi fick bland annat ett vykort av Lennart och Agneta Albertsson som uppmuntrade oss att värna om vår tvåsamhet “det är det finaste ni kan ge Annie”. Det är ett råd vi vill följa och får påminna oss om att inte bara ge Annie en morgonpuss utan även varandra!

I våras hade vi förmånen att vara med på församlingens relationskurs som hölls av just Lennart och Agneta. Åtta onsdagskvällar satt vi ner tillsammans med två par till. Varje kväll hade ett tema som vi fick samtala om och dela våra erfarenheter. Varför skriver jag detta här? Jo, för jag är övertygad om att de tillfällena kommer hjälpa oss mycket nu när vi blir tre. Dessa kvällar lärde oss att kommunicera och analysera tillsammans istället för att tänka och tycka själv (vilket ofta leder till irritation och bråk). Så tack Agneta och Lennart för att ni gav oss den möjligheten. Ni som läser detta och också skulle vilja få denna möjlighet vill jag uppmuntra att anmäla er (finns folder om konceptet i kyrkan) så tror jag säkert det inom sinom tid blir ett tillfälle för dessa fina kvällar igen.

Vi ser fram emot att snart få komma till kyrkan igen! Det är fantastiskt att vara del i en församling med så mycket omsorg. Vi har kännt oss otroligt burna i bön så stort tack!!

Mvh Sara Starfelt, barnverksamhet (föräldraledig)