London calling

Jag har precis fått komma hem från en väldigt spännande resa. Förra helgen så fick jag möjlighet att åka över till London, med syftet att besöka olika församlingar och diskutera ungdomsarbete. Distriktet var initiativtagare till denna resa och de ville få satsa på oss som jobbar med ungdomar, så jag åkte över tillsammans med distriktskonsulent Simon Knutsson och Hörby-ungdomsledare Jona Albertsson och spenderade ca 5 dagar där. 

.

Vi åkte med stor förväntan på att få diskutera ungdomsarbete och inspireras av de engelska kyrkorna. Och möten fick vi, 5 inbokade möten och 2 gudstjänster (och en fotbollsmatch i League 1, Leyton Orient – Preston North End). Vi möttes av en öppenhet och ett intresse att få dela med sig av det som de gör. Vi slog återigen hur lätt det är att möta kristna bröder och systrar från andra länder, alla har vi verkligen något gemensamt. Eller någon kanske jag snarare skulle säga.

Vad kom vi fram till då? Crescendot, med stort C!

.

Vad vi fick var snarare en insikt, än verktyg och handlingsplaner. De gör i stort samma saker som vi, vissa hyperstrategiska, andra har inte så mycket koll på vad de gör. Men det som de är duktiga på, det är att möta människor, vara välkomnande och dra in folk i gemenskapen. Det som vi såg som största skillnaden är att de prioriterar smågrupper enormt mycket och deras smågrupper är i princip deras evangelisations-verktyg. De bjuder in folk till sina grupper, gör kul saker tillsammans och drar sedan med nya till gudstjänsten. Och om det kommer nya in i församlingen så är smågruppsdeltagarna relativt snabbt där och bjuder in till sin grupp. 

.

Det kan tyckas vara små saker, men för en ny kan det betyda allt. Att direkt känna sig sedd och få vara del av ett mindre sammanhang, få vänner. För en helt ny så kan kyrkan ses skrämmande, men en liten grupp som gör något kul eller träffas hemma hos någon, det är inte lika farligt. 

Detta ändrade mitt sätt att se smågruppen, måste jag säga. Jag har tänkt den som att det är en ganska statisk grupp för att man ska komma nära varandra. Men kanske borde det inte vara syftet med smågruppen? Kanske kan man vara fördjupande och ändå väldigt öppen och inbjudande. Kanske borde jag kunna bjuda med en som är helt ny i kyrkan till min grupp? Vad skulle det göra? En fundering bara.. 

.

Vi ska sammanfatta våra tankar från resan och förmedla det så mycket vi kan, kom gärna och snacka med oss om det!

.

Frid och Guds rika välsignelse till oss alla!

.

/Christoffer Kullenberg