Bön- en viskning i kosmos

När jag var liten användes ibland uttrycket ”en kiss i Mississippi” i ett försök att ge uttryck för hur försvinnande litet något kan vara i förhållande till något annat.  Ett mer vedertaget uttryck är väl ”som en droppe i havet”. Många gånger är det faktiskt viktigt att få perspektiv på sin tillvaro, att lyfta blicken ifrån sitt egna begränsade perspektiv. Många gånger kan mitt upplevda stora problem få nya proportioner när jag ställer det i förhållande till annat.

Om du läser rubriken till detta så kan du se en likhet. Bön – en viskning i kosmos. På söndag är det Bönsöndagen och i min förberedelse till predikan har jag läst in mig något om storleken på vårt solsystem och på universum.  Det jag har kommit fram till är att det är stort. Man skulle kunna säga ”det är som vårt solsystem i universum” och få fram samma proportioner som en droppe i havet. När vi då förhåller oss till bön så är det oavsett om det är en viskning eller ett rop väldigt litet i förhållande till universum. Men det underbara är att bön inte är ord som viskas ut i tomma intet utan det har en riktning till Gud som skapat hela universum. En riktning till honom som är större än kosmos.  Gud hör bön, han fångar upp din viskning eller ditt rop, han längtar att höra från dig. Det är också stort, mycket stort.

Jag vill med detta hälsa dig välkommen till gudstjänsten på söndag, och har du inte möjlighet att vara på plats i Ängelholm så är du välkommen att delta via efs-kyrkan.tv .

Guds frid / Magnus