I Rom med en himla massa präster

Förra veckan befann jag mig i Rom med alla EFS Sydsveriges medarbetare och känslan att få vara i denna stad var fantastisk! Varje gata har en kyrka och man kan inte annat än slås av hur vackra de är. Man kan ana hur de som byggt och smyckat dem ville att dess storhet och skönhet skulle dra folks tankar till Guds storhet och skönhet. Det är platser där man knappt vill blunda när man ber. Så måste ju ändå grundtanken ha varit med dessa skapelser, även om ett visst mått av skryt säkert också fanns med i bilden.

 
Vi fick besöka många platser och vara med om mycket. Vi fick fira nattvard i Heliga Birgittas kapell hos birgittasystrarna, vi var nere i katakomberna, gick på colusseum. Vid ett tillfälle fick vi fira en aftonbön i en italiensk församling, och det var en speciell känsla som infann sig när man knappt förstår ett enda ord, men ändå kunde man känna så mycket delaktighet med dessa människor i bön och tillbedjan. Det var en resa med många höjdpunkter, den högsta för mig var när vi besökte Vatikanstaten och fick gå in i Peterskyrkan och Vatikanmuseet med sitt sixtinska kapell.

I Rom och just sixtinska kapellet har jag varit två gånger nu, och man tystar inför detta vackra varje gång. Jag vill dela ett minne med er från mitt första besök, jag tågluffade med en god vän och vi då bland annat besökte Rom. Vatikanen var ett givet mål och såklart måste vi gå in på museet och se detta kapell med sina kända målningar. Vi kommer dit, och ser en lång rad av människor längs med stadsmuren, det visar sig vara kön till museet..  Kön är enorm, den går alltså runt ett halvt land… (Det är förvisso ett av världens minsta länder. MEN ändå!) Vi kommer in och så småningom också fram till kapellet, jag går där med min lilla audioguide som berättar om alla målningar och jag slår in koden för Michelangelos “Sista domen”. Den stora tavla som täcker en hel vägg i kapellet. Istället för den vanliga kuriosan om tavlan och målningstekniker, så drar en fem minuter lång predikan igång! Den talar om hur Jesus som vår herre, kommer att komma tillbaka för att döma levande och döda som den rättvisa domare han är. Allas knän kommer böjas. Och så vidare. Jag känner en enorm glädje sprida sig i mig, vilket rakt budskap! Sen tittar jag mig omkring, jag står där med minst 200 andra, alla möjliga nationaliteter finns representerade, och alla lyssnar vi på samma predikan fast på sitt eget språk. Cirka 23 000 per dag står på samma plats som jag och lyssnar på samma predikan. Det är stort. Och det berörde mig verkligen. Här står jag mitt i ett verkligen kristet land, och det är grejen. Folk vallfärdar dit på grund av just det. Vilken känsla att få befinna sig mitt i det… Tänk när vi får uppleva det i Sverige!

Christoffer Kullenberg – Ungdomsledare