Vara här och vandra vidare

I dagens samhälle pratas det mycket om att leva i nuet och att försöka ta en dag i taget. Samtidigt pratas det om vikten av att utvecklas och att inte stagnera. På samma sätt finns dessa två budskap i den kristna läran. Blott en dag ett ögonblick i sänder, samsas med tanken på att vi är ett folk på vandring som ständigt ska utvecklas till att bli mer lika Jesus. Hur får man ihop det egentligen? Stanna upp och vara i nuet eller vandra vidare och utvecklas?

Under gårdagens retreat med Växa Vidare-gruppen, funderade jag över just den här frågan när jag var utskickad på tyst vandring under en timmes tid. Jag har nämligen blivit ganska bra på att leva i nuet. Så bra att jag faktiskt ofta tycker det är jobbigt att behöva planera sommarens semester när snön faller utanför fönstren, eller fundera över hur jag ska utvecklas som lärare när jag har fullt upp att undervisa just nu. Samtidigt vill jag ju inte betraktas som passiv och oambitiös, utan måste väl på något sätt göra upp en massa planer för framtiden samtidigt som jag lever här och nu?? Eller?

Under gårdagens promenad kändes det dock som om Gud talade om för mig att det är okej att leva i nuet och samtidigt vandra med honom. Även på en vandring kan man ju bara ta ett steg i taget och vara på ett ställe per gång. Och om man vandrar med universums bästa guide behöver man ju inte planera så mycket hela tiden, utan kan nöja sig med att leva nära guiden och lyssna på honom, så kommer han att leda oss vidare in i nya utmaningar och upplevelser. Man kan alltså både vara stilla och ambitiös på samma gång. Man behöver inte välja.

Befall din väg åt HERREN och förtrösta på honom; han skall göra det. Ps 37:5

Annika Lilja – Bloggreporter