Samtalet jag väntat på

Idag kom det äntligen – samtalet som jag väntat på och som funnits så starkt i mina böner den sista tiden.

En av våra Kvinnoträffskvinnor längtar så efter att få ett jobb. Hon har försökt på många olika sätt och jag har försökt att hjälpa henne så gott jag kunnat. Hon har pendlat mellan hopp och förtvivlan och självkänslan har många gånger fått sig en törn.

Så idag på morgonen ringde hon mig och berättade glädjestrålande att hon äntligen fått veta att hon ska bli kallad på intervju. Stor lycka!

Att ha ett jobb innebär inte bara en ekonomisk trygghet. Det betyder också att man får en identitet och känner sig behövd. Att få lämna lägenheten under några timmar och få komma ut i samhället. Träffa människor och kanske få nya vänner. Att få vara en del i ett större sammanhang.

Jag har lärt mig så mycket av mina vänner på Kvinnoträffarna. Mycket av det som för mig är så självklart och enkelt, är för dem tunga bördor och mycket kamp. Jag brukar tända ljus för dem varje söndag och de finns ofta i mina tankar och böner. Det är bra. Men min önskan är också att vi även ska finnas mer praktiskt för varandra. Att fysiskt hälsa på och ta en kopp kaffe vid köksbordet, följa med och vara ett stöd vid det svåra samtalet, titta på en fotbollsmatch tillsammans, hämta soffan som köptes på Blocket eller komma förbi med en påse hembakta bullar. Det behövs inte att man gör så mycket – men det man gör kan få betyda mycket!

Jag önskar att EFS-kyrkan i Ängelholm ännu mer ska få vara med och bära och betjäna människor. Hoppas att du vill vara med!

Kramar och hösthälsningar till er alla från Helena Bonde,
ansvarig för barnverksamheten i EFS-kyrkan i Ängelholm