• Prenumerera på bloggen

    * = obligatoriskt fält
  • Blogg

    Tacka alltid Herren

    Hej där, alla läsare! Jag heter Anne Öhman och jag är teamare i EFS-kyrkan i Ängelholm. Att jag teamar innebär att jag går en kristen ledarskapsutbildning genom folkhögskola med praktik i församling mestadels av året. Den här veckan fick jag i uppgift att skriva ett blogginlägg.

    Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa.. – 2 Tim 3:1-2

    En av våra uppgifter som kristna är att börja vara mer tacksamma. Vi lever i en generation som har tillgång till fler saker än tidigare generationer, men vi är också en generation som inte uppskattar det vi har. Vi som troende måste sträva emot det som Paulus förutsade i 2 Timotheosbrevet. Ju mer andra klagar, desto mer borde vi uttrycka vår tacksamhet till Gud.

    Jag vill påminna dig om att du är skapad unikt av en allsmäktig Gud. Det finns någon där ute som ville att du skulle bli till och som ville att du skulle vara där du är just nu tillsammans med de människor du möter och som har en plan för resten av ditt liv. Du är skapad av en Gud som har skapat den här världen, som har tänkt ut minsta liten detalj i naturen, i djuren och viktigast av allt, varje liten detalj i dig. Måste vi ha fler anledningar till att vara tacksamma?

    Vi borde hela tiden tacka Gud. Det är svårt men det som är rätt är inte alltid lätt.

    Var alltid fyllda av glädje i Herren! Jag säger det om igen: Var glada! Låt alla se att ni är osjälviska och omtänksamma i allt ni gör! Kom ihåg att Herren kommer snart! Oroa er inte för någonting, utan be till Gud om allt. Tala om för honom vad ni behöver, och glöm inte att tacka honom. – Fil 4:4-6

    Jag tycker bibelverserna uppmuntrar mig tillräckligt för att vara tacksam, hoppas de gör detsamma för dig. Jag vet att jag är älskad och det är du också, tack Gud för det!

    Det är cirka en månad kvar innan utbildningen som jag går slutar och jag känner mig verkligen tacksam för det här läsåret. Jag har först och främst fått uppleva Guds kärlek genom att läsa bibeln mer regelbundet och djupgående. Jag ser den också genom de människor som jag har fått lärt känna och genom EFS-kyrkans verksamhet. Det är en levande församling och jag blir så inspirerad av andras möten med Gud att jag inte kan känna annat än tacksamhet och kärlek gentemot det.

    Jag vill tacka Gud för det här året och också ge ett stort tack till församlingen som har betytt otroligt mycket för mig. Ni är verkligen bra och som en vän sa en gång så kanske det inte märks hur mycket man betyder förrän man får höra det i ord, men nu får ni läsa det i ord. TACK för ett fantastiskt bra år, mötet med er alla har haft betydelse för mig. Jag är nu redo för ett år till tillsammans med Gud på Strandhems Bibelskola.

    /Anne Öhman, Teamare

     

    EFS-kyrkan 2.0

    Hej alla blogg-läsare!

    Jag heter Rebecca Nordén och är med i styrelsen i EFS-Kyrkan i Ängelholm. Helgen som gick samlades styrelsen fredag-lördag för att arbeta tillsammans med aktuella frågor som berör vår kyrka. Vi är en grupp på 9 personer (se gärna vilka vi är, det finns information i foajén i kyrkan) och tillsammans med de fyra anställda så möttes vi på Strandhem utanför Örkelljunga för att fundera lite på frågan: Vart är vi på väg?

    Vi upplever att det finns MER för EFS-Kyrkan i Ängelholm! Mer att upptäcka, mer att uppleva, fler människor att betjäna och nya utmaningar som väntar. Vi vill inte stanna upp trots att vi har en fin kyrka och en väl fungerande verksamhet. Vi vill vara ett folk på väg, ett vandringsfolk som följer sin Herde, Jesus Kristus. Vi vill inte bli för bekväma, vi vill göra avtryck och påverka livet i Ängelholm med omnejd. Vi vill nå fler!

    Med detta i ryggen tog vi beslut på att bygga ut några av kyrkans lokaler. Vi kommer att börja med att göra caféet större och även göra fler och större rum till våra barn och ungdomar, då just gemenskap kring fikaborden och barn och ungdomar är väldigt centrala och viktiga för oss och vår identitet. Så nu skissas det på ritningar och filas på bästa lösningar för detta och det är fantastiskt spännande!

    Vi har också beslutat att försöka fånga upp alla människor som kommer till vår kyrka och inbjuda dem till vår gemenskap på ett mer tydligt sätt än tidigare. Detta ligger i linje med den motion som kom in till årsmötet i mars. Delar av styrelsen ska träffas nästa vecka igen för att fortsätta klura på detta.

    Välkommen att vara en del av dessa spännande projekt! Välkommen att ge av din tid, ditt engagemang, din ekonomi för att göra detta möjligt, men framförallt inbjuder vi dig till att vara med och be för vår framtid tillsammans. Välkommen till EFS-Kyrkan 2.0!

     

    My business, your business, God´s business

    Dagens blogg är inspirerad av Kjell Enhager – svensk föreläsare och coach, i vars podcast jag först hörde uttrycket; “my business, your business, God´s business” (ett uttryck först myntat av Byron Katie).

    Har du någon gång blivit riktigt frustrerad över något som du inte kan påverka? Rätt ofta va? Kanske mött någon som varit en riktig idiot i trafiken och låtit denna händelse förstöra resten av din dag? Eller gått och oroat dig en hel vecka över något som ligger utanför din kontroll? Då är här några tips! 😉

    Enligt Kjelle finns det en studie som visar att 85% av det vi oroar oss över aldrig händer. Och av de 15% som i studien upplevde att deras oro blev verklighet var det 79% som menade att de hanterade situationen bättre än de trott eller att de lärde sig något viktigt av händelsen. My business, your business och God’s business handlar om att fokusera på rätt saker.

    1. “My business”.

    Fråga dig själv vad det är för en sorts utmaning du står inför, finns det något i den här situationen som du själv kan påverka? Då menar Kjelle att det är det här du borde fokusera på. Det fantastiska med att ha en relation med Gud är att “my business” också är Hans business. Vi kan få kraft och hjälp i de utmaningar vi står i och vi är kallade till att ge Gud kontrollen, inte att ha den själva. Men jag tror vi kan lära av Kjelles perspektiv på saken, att fokusera på det som vi har ansvar för, inte på sånt vi aldrig blivit kallade att försöka oss på.

    2. “Your business”

    “Your business” handlar om sånt andra människor har kontroll över, inte du. Fokuserar du på detta kommer du att tappa fokuset på “my business”. Det är detta motstånds-spelare försöker göra i de flesta sporter – provocera, distrahera och få motståndaren att tappa kontrollen genom att glömma bort “my business”.

    Kanske har du länge gått och tänkt på att du vill se en förändring hos din partner? “DU lyssnar aldrig på mig!”. Risken att bli sårad gör att vi hellre skyller på vår partner än erkänner vårt behov att bli lyssnade till. Reagerar du på det här sättet så har du fråntagit dig själv möjligheten att utvecklas och ta eget ansvar för problematiken. Önska inte att din partner ska förstå dig bättre, jobba istället för att du ska få bättre verktyg att förstå din partner

    3. God’s business”

    Kjelle talar om “God’s business” som “moder natur” och väder och vind. “God’s business” är sånt som ligger långt ifrån vår kontroll och som vi borde lämna åt Gud istället för att själva försöka förändra. Jag håller delvis med honom. Att bli frustrerad över vädret, eller sånt som helt enkelt är en del av vardagen är verkligen slöseri på energi. Men som kristna tror jag att “God’s business” också kan innebära något annat – att ha tro för sånt som många skulle kalla omöjligt och att agera på det som Gud kallar oss att göra.

     

    God bless!

    Louise Malmborg, ungdomsledare

     

     

     

    Årsmöte- Lärorikt, bra och gott

    Fredagen den 9 mars hade vår Saltförening sitt årsmöte. Förutom Saltstyrelsen så hade ett 30-tal barn och ungdomar i olika åldrar samlats för att få veta hur året varit och även blicka framåt mot nya mål.

    Vår tanke är att göra ett årsmöte som på ett enkelt, men ändå tydligt sätt får visa vad vi i Salt jobbar med och även ge en liten insikt i hur en förening fungerar. Vi vill också att våra medlemmar ska känna sig delaktiga och få möjlighet att vara med och påverka arbetet här i vår kyrka.

    Denna kväll så hade vi Oscar Hedman som årsmötets ordförande och Amanda Rask var sekreterare.

    Årets verksamhetsberättelse valde vi att visa som en ”greenscreenfilm” där vår flygande reporter Sven Arne Larsson Tordsson, gjorde små reportage i våra olika grupper.

    Vår Saltordförande Håkan Winther redogjorde för ekonomin. Både hur det gått 2017, men också hur vi satt budgeten för 2108. Inte alltid så lätt att förklara siffror på ett enkelt sätt, men Håkan fixade det galant.

    Det hade inte kommit in några motioner, men medlemmarna fick möjlighet att skriva ner sina önskningar på post-it-lappar. Dessa samlades in och kommer att tas upp på kommande möten i Saltstyrelsen. Kreativiteten var stor och en hel del spännande förslag kom upp.

    Efter årsmötet så bjöds det på en maffig glassbuffé som Tobias Nordén hade fixat till oss. Oj, vad gott det var och oj, så mycket vi åt 😊.

    Under tiden som vi åt så fick jag mig en pratstund med 3 av våra Saltmedlemmar: Jennie, Erica och Mika. Jennie tyckte att det var kul med årsmöte och gillade filmen från våra olika grupper. Erica är med i flera av våra grupper och tycker om att vara i kyrkan. Hon säger att hon har många kompisar här och känner att här kan man vara sig själv. Mika tyckte att det var bra att man på årsmötet fick veta lite om vad som hänt under året och vilka planer som är tänkta framöver. På hennes önskelista finns godare glutenfritt bröd.

    Nu blickar vi i Saltstyrelsen framåt mot ett nytt år tillsammans med alla fina barn, ungdomar och ledare!

    // Helena Bonde, ansvarig för barnverksamheten och adjungerad medlem i Saltstyrelsen

     

     

    De tre vise männen och den store gode mannen

    Under lång tid har tre familjer kämpat för att tre syskon från Bosnien som bott hos dem ska få stanna i Sverige istället för att utvisas tillsammans med sin biologiska mamma som saknar möjlighet att ta hand om dem. Nedan följer en av mammornas, Jennys, berättelse om vad som äntligen hände, en vecka i februari.

    Måndagen den 19 februari efter jobb, på väg att hämta Eddie på förskolan, ringde min mobil. Jag körde in på förskolans parkering och fick då besked av media att migrationsdomstolen tagit beslut att undanröja Migrationsverkets beslut om utvisning. ”Vad tänker du?” ”Hur känns det nu?”

    Samtalet blev ganska kort då jag behövde få det bekräftat av advokat för att våga lita på det. Några turer senare hade jag det bekräftat. Då var det redan ute i media.

    Kaos i mitt bröst och kaos i mitt huvud. Men jag kunde inte sitta där i bilen på parkeringen. Peter, Nils och Alma var i Österrike och åkte skidor. Eddie behövde få komma hem, och vi båda behövde äta kvällsmat. Verkliga vardagslivet knackade på bilrutan med andra ord.

    Jag gick in för att hämta Eddie. Tårarna som börjat rinna i bilen vägrade sluta rinna. Personalen och Eddie blev nog först lite oroliga, men snart stod alla vi vuxna och kramades, grät och skrattade allihop i hallen, medan Eddie fortsatte att leka med kompisarna. Eddie kom och undrade varför vi grät och jag sa som det var, att ibland kan man gråta av glädje och lättnad, men att vi skulle prata mer om det när vi kom hem – då skulle jag förklara.

    Först inom affären. Jag sa att Eddie kunde få välja sin favoritkvällsmat. Vi köpte också röd Zingo och Pepsi, då han även fick köpa läsk. Eddie valde gulaschsoppa på burk, och väl hemma värmde vi soppan och satte oss ner.

    Jag tog Eddies hand och berättade att jag var så glad. Glad för att idag, för en timme sedan fick jag reda på att det blivit bestämt att han skulle få stanna.

    Eddie minns mycket. Han minns tydligt sin förra flytt i januari 2016. Kanske minns han ännu mer, men jag vet inte hur mycket han minns och hur mycket han förstår av allt. Men han kramade nästan sönder min hand och höll fast min blick samtidigt som han frågade om jag nu var hans riktiga mamma. Jag svarade honom att ”ja”, men berättade också att jag hela tiden känt att jag var det. Att han har växt i mitt hjärta precis som han växt i sin andra mammas mage. Eddie frågade då VEM det var som bestämt det. Jag förklarade med ord, papper och penna att det var tre nämndemän och en rådman/domare som bestämt det. Att vi talat om för dem på olika sätt att han var en del av vår familj och att han därför behövde stanna. Och idag bestämde de det. Då lämnade Eddie sin matstol och hoppade upp i mitt knä och gav mig en lång, hård kram med naglarna in i nacken.

    Efter att vi dukat av ringde det på dörren. Underbara vänner och familj klev in och firade med oss. Det blev blommor, massor med popcorn, choklad, tårta och confetti. En härlig och kaotisk fest. När festen var slut, Eddie somnat och jag var ensam vaken kvar i huset satt jag i en fåtölj. Jag tittade på all confetti och alla popcorn som låg blandat utspritt med en massa lego över golv, bord och soffa. Det var ganska tomt i huvudet, med endast ett fåtal frågor som studsade omkring därinne. ”Vad hände egentligen?”, ”Var det verkligen sant?”, ”Är oron över?”. Många glädjetårar och samtal for i luften mellan Sverige och resten av familjen i Österrike den kvällen.

    Den natten ägnade jag åt att inte kunna sova. Tårarna rann tyst nerför kinderna, tårar av förundran, chock och tacksamhet. Ibland stod jag ute i trädgården och såg upp mot Calle och Gittans stjärna som de tänt för Eddies skull. Ibland låg jag bredvid honom och tittade på hans fina ansikte och lyssnade på hans lugna andetag. Så hade jag legat och tittat på honom många nätter i höst, men då har tårarna kommit av vanmakt, rädsla och hjälplöshet. Då hade bönen varit ”Hjälp” – denna natten var den ”Tack”.

    Tisdag och onsdag tog jag ledigt från jobb och Eddie ledigt från förskolan. Eddie och jag gjorde enkla aktiviteter och bara ”var”. Vi träffade kusiner och moster, och mormor och morfar. På torsdagen var jag tvungen att återgå till vardagen med jobb och förskola. Det var nog bra. Ibland är rutiner bra hjälp, och jag befann mig i en märklig bubbla där hjärnan verkade ha tagit semester. I denna bubbla var ingenting annat viktigt, men där kunde jag ju inte stanna för alltid.

    När jag hämtade Eddie på torsdagen på eftermiddagen berättade personalen vad Eddie berättat för alla under lunchen. ”Vi har vunnit! Jag ska stanna! Det var de tre vise männen och den store gode mannen som bestämde det!”.

    Jag har sedan den 19 februari funderat mycket på alla människor som varit ett så stort stöd för oss. I bön, i skrift, i underskrift, i att sprida både debatt och kärlek, i att bidra i sina professioner, och i att ge oss familjehem och barn förutsättningar och möjligheter att jobba och kämpa för barnen och deras mamma. En gång tidigare har jag stått här och beskrivit den otillräckliga känslan av att bara kunna säga ”tack”. Ett litet futtigt ord med så enormt mycket innehåll. Ni har burit oss – och utan er alla hade jag, Peter, Nils, Alma och de andra två familjehemmen inte klarat denna tiden. TACK!

    Den 13 mars fastställs denna dom. Förutsatt att Migrationsverket under denna tid inte överklagar domen. Vi tror och bedömer inte att den risken är så stor. Ärendet kommer inte att kunna verka prejudicerande och det är så unikt. Migrationsdomstolen lutar domen mot barns rätt till sin familj och sitt privatliv, samt deras starka anknytning till sina familjehem och till landet. Men ni får gärna fortsätta att be. Be för att domen ska fastslås, och att Migrationsverket inte ska överklaga den.

    Till sist vill jag lyfta fram Eddies förtydligande till oss, och hur jag tolkar det. Det är vi alla. Vi familjehem, familj, släkt, vänner församlingsmedlemmar i både denna församlingen men också många över hela vårt land, barnens kompisars föräldrar, barnens förskolepersonal, kollegor, chefer i arbetet, socialtjänsten, medmänniskor i vårt avlånga land som vi aldrig ens har träffat eller vet vem är, all media som har varit så respektfulla, forskare i anknytningspsykologi och utvecklingspsykologi, psykologer och terapeuter som skrivit utlåtande och bedömning gällande barnens anknytning och behov av stabilitet och trygghet, båda advokaterna i ärendet. Det är vi alla som är de vise männen. Det är Gud som är den Store Gode.

    Det kommer efter att domen är fastslagen en inbjudan till en fest. En fest för Eddie, Emir, Izeta och deras mamma, för de vise männen och för den Store Gode. Då hoppas vi tre familjehem att ni alla vill komma.

    Tack!

    Hälsar Jenny Bondesson, familjehem till Eddie

    Är du en av de 27 miljonerna?

    Så många har gått en Alphakurs i något av de 169 områdena där kursen erbjudits under åren. Det började en gång som en kurs för församlingsmedlemmarna i en Londonkyrka som upplevde att de behövde få bättre koll på grunderna i sin tro. Kursen breddades sedan och har kommit att bli kanske världens populäraste sätt för att upptäcka vad kristen tro handlar om, och samtala om livets stora frågor, oavsett om man har en tro eller inte.
     .
    EFS-kyrkan i Ängelholm har erbjudit Alphakurs återkommande under hela 2000-talet, med deltagare i många olika åldrar och bakgrunder, och jag har sedan jag började jobba här i kyrkan hunnit vara med på fyra kurser. Oftast har det inneburit en 10-veckorskurs, men nu vill vi testa att erbjuda en kortare kurs som vi hoppas kan göra att fler får möjlighet att boka in den i sin kalender.
     .
    Oavsett om du är kristen eller inte, nyfiken eller skeptisk, tänker att du redan har koll eller känner dig nollställd så tror jag att du kan få en riktigt spännande vår om du hänger på! Känner du någon som skulle vara intresserad, anmäl er tillsammans! God mat, intressanta föredrag och frågeställningar, och spännande samtal utlovas. Är du nyfiken på vad andra som gått Alpha tycker om kursen? Kika in på https://alpha.org/blog/
     .
    För mer info och anmälan, se http://efs-kyrkan.info/alpha/
     .
    /Carl Skarin, präst

    I Luthers fotspår hemma vid datorn

    Om några timmar är det dags för det första avsnittet I Luthers fotspår på EFS-kyrkan. tv. Nedan följer ett blogginlägg som ursprungligen är en artikel i Livsluft, skriven av Helena Eriksson. Och förstås publicerad med hennes tillstånd.

    Jag vet inte mycket om Martin Luther, säger John Henrysson, del av efs-kyrkan.tv. Men jag förstår att det är något jag borde veta mer om och när tanken kom om att spela in en serie om Luther kändes det helt rätt. Fler än jag tycker att det där med att läsa inte är så kul men däremot att lyssna är spännande. Eftersom vi i efs-kyrkan.tv har möjligheterna att göra en större satsning på detta vis gjorde vi helt enkelt slag i saken. 

    efs-kyrkan.tv är det utskott som i EFS-kyrkan i Ängelholm arbetar med inspelningar av predikningar och konferenser. Genom åren har man även direktsänt två insamlingsgalor för EFS riks räkning och det finns en längtan att kunna sprida evangeliet än mer genom internet. Det krävs stor kunskap och man har sett till att lära sig mycket genom att åka till större kyrkor som gör samma sak, både i Sverige och utomlands. Även SVT har låtit gruppen komma på studiebesök i Malmö där man blivit inspirerad och fått se mer.

    Nästa steg i utskottets arbete är studioinspelningar med olika teman. Man börjar med I Luthers fotspår som kommer att spelas in i sex delar med tre olika undervisare. Först ut är Agne Norlander som talar om Luther som person i sin samtid. Magnus Persson talar om Luther i dag och Christoffer Kullenberg ger oss en lättillgänglig sammanfattning om Luthers lära.

    Carl Skarin arbetar som präst i församlingen:

    – Vi är lutheraner men vad vet vi egentligen om Luther, säger han. Vi måste förstå den historiske Luther men även fundera på om vi ska fortsätta vara lutheraner.

    Gruppen tycker också att det är viktigt för ekumeniken att man vet vilka man är som samfund.

    – Vi har olika inriktningar och det är lätt att människor inte förstår skillnaden, säger Carl.

    Man hoppas att fler ska få en bättre självbild men också att andra samfund får en klarare bild. De måste trots allt  förhålla sig till en luthersk stadskyrka. Luthers ord är oerhört grundläggande för alla och det ledde till en ny kyrkobildning.

    Agne Norlander, som är den förste talaren att spela in sina pass, har en gedigen teologisk bakgrund då han är docent i systematisk teologi vid Uppsala universitet och har även varit rektor för Johannelunds teologiska högskola. Därefter utbildade han präster och predikanter som missionär i Etiopien. Agne är högt ansedd i det kristna Sverige och han har ett gott öga till EFS Ängelholm

    – Det har kommit många fina studenter från Ängelholm till Johannelund, svarar Agne med ett stort leende på läpparna på frågan om varför han väljer att komma till Ängelholm för att spela in.

    Han fortsätter:

    – Luther och Rosenius har fört mig till tro och burit mig genom livet. Jag har blivit kallad att ge evangeliet vidare. Jag har stor tacksamhet till Luther. Däremot är jag djupt bedrövad över att den teologiska huvudpunkten Martin Luther förde fram är helt borta. Vi måste se till att undervisa om det.

    Magnus Persson, från United i Malmö, har en hektisk höst med boksläpp och många resor runt om i Sverige för att både tala och signera sin bok. Han tar sig tid att komma till Ängelholm en kväll för att spela in två intervjupass där han pratar om Luther idag. Han anser att det är helt nödvändig kunskap att ha och menar att vi kan luras till att vi är ett luthersk land.

    – Det är så lätt att vi gör en karikatyr av Luther som ”moralens väktare” och helt missar Martin Luthers största bidrag, säger Magnus. Det är viktigt att vi har en sann och god bild av Luther och att vi uppmuntrar att ta vara på detta arv.

    Christoffer Kullenberg har arbetat som ungdomsledare i församlingen i flera år men har de senaste åren studerat på Johannelund och vigdes till präst i helgen som gick. Han talar om Luther lära på ett enkelt och lättillgängligt sätt och flera ungdomar finns med i studiopubliken denna kväll. Christoffer håller med både Agne och Magnus i deras tankar och menar att hur vi förstår bibeln bygger på Luthers tankar.

    – För mig personligen har Martin Luthers lära gett mig en starkare trygghet i det som jag redan har i ryggmärgen, säger Christoffer. Jag förstår bättre när jag har läst källan och förstår nu bättre de saker jag redan förut trodde.

    efs-kyrkan.tv hoppas kunna fortsätta att spela in olika serier med olika teman i framtiden och hitta fler sätt att skapa material i olika former för kyrkan att göra den kristna tron tillgänglig via internet. Materialet kan användas i rent predikosyfte, bibelstudier eller exempelvis som material till hemgrupper. Hela serien släpps i slutet av januari och förhoppningen är att den ska få välsigna många olika sammanhang.

    Serien kommer att läggas upp på efs-kyrkan.tv
    Följ dem på sociala medier för uppdateringar:
    Facebook: efs-kyrkan.tv
    Instagram: efskyrkan.tv

    Text och foto: Helena Eriksson

    Vilken fest och vilken glädje!

     

    Graduation för de åtta studenterna vid evangelistutbildningen i Voi firades med många tal, lång predikan, härlig kenyansk sång och dans av fyra olika körer från studenternas hemförsamlingar. Allting började kl 9.00 med en lång procession ledd av en dansande och sjungande massajgrupp. Vi dansade och försökte sjunga med i en sång vi inte förstod men jag är övertygad om att Gud tog emot vår lovsång. Efter hand som förmiddagen gick anslöt fler och fler som hade åkt många timmar för att fira studenternas examen.

    Gudstjänsten rymdes inte inomhus utan hölls på gården vid Voi Guesthouse med tälttak som skydd mot solen och med vackra berg som bakgrund. Det var varmt, speciellt för oss som vant oss vid minusgrader hemma, och det var mycket vi inte förstod (svårt att hänga med i swahilin) men det var rörande och härligt att höra församlingsmedlemmarnas glädjerop över att ”deras student” tagit sig igenom tre år av studier långt borta från sina familjer.

    Det var första gången vår missionsgrupp kunde representera Efs-kyrkan i Ängelholm vid evangelistutbildningens examen och det kändes så stort och fantastiskt att vi är en del av Guds världsvida kyrka och hans rike på jorden.

    Under dagarna på Bibelskolan fick vi små pratstunder med studenterna som delade sina visioner och drömmar inför arbetet de nu går in i i sina hemförsamlingar. En del av dem tar ansvar för ”bara”en kyrka och några kommer att arbeta i flera olika kyrkor.

    Vi fick också träffa ett par av den första klassens studenter som nu välkomnade sina nya medarbetare.

    Kyrkan i Kenya växer. Söndagen efter examenshögtiden invigdes en ny kyrka i en massajby en dryg timmes bilväg från Voi och man väntade 700 gudstjänstbesökare. Vi förstår att utbildningen på Bibelskolan behövs!

    Vi har systrar och bröder runt om i Kenya som ber för Efs-Kyrkan i Ängelholm! Jag tror att detta gör skillnad för oss, liksom våra böner för dem gör skillnad. Vi har många hälsningar från studenterna, lärarna Manase och Dominic och biskopen Zacharias med tack för att vi stöder dem både ekonomiskt och i bön. Vi hoppas att vi alla, både som enskilda och hemgrupper fortsätter vårt bönearbete!

    KELC och Voi Mission har planerat att starta en ny klass i januari! Nu väntar de på vårt svar: Vill vi vara med även i fortsättningen?

    För missionsgruppen
    Birgitta Jarbo

    Hälsning från teamarna

    Dagarna bara sveper förbi och vi är nästan 3 månader in på läsåret. Det är nästan så att man känner sig stressad för att det snart ska vara slut. Dessutom är det snart jul vilket betyder att dagarna kommer gå ännu snabbare. Här hemma i lägenheten försöker vi åtminstone hitta tid för vila och lugn, med regelbundna sovmorgnar och powernaps. Vi följer ett schema som i princip ser likadant ut varje vecka, vilket innebär att vi har kommit in i våra rutiner och ansvarsområden. Våra kalendrar är ifyllda med olika roliga saker som händer framöver, och det känns som att det är dit tankarna lätt flyger iväg. Det är där problematiken är, vi tänker lätt att Teamåret handlar om att göra det som församlingen eller vår handledare vill att vi ska göra, fast det egentligen främst handlar om att vi ska få växa som kristna ledare. Nu kanske det låter som att vi inte bryr oss om de uppgifter som vi får, vilket inte stämmer, det är tack vare dom som vi får utvecklas och lära oss vad våra styrkor och svagheter är. Vi menar att det lätt blir felriktad fokus, vi tänker mer på alla uppgifter vi ska göra och ha hand om än vad som faktiskt är viktigast, alltså Gud.
     .
    Gud är viktigast men han blir lätt bortprioriterad i kalendern. Trots att vi har schemalagd daglig andakt väljer man ofta bort den stunden på dagen för att man exempelvis inte orkar, man har redan en full dag av aktiviteter planerad och då är det skönare att istället sätta sig i soffan framför ett avsnitt av ens favoritserie. Tänk om Gud har ett helt annat schema planerat för oss, där vi får känna oss utvilade trots att vi har en dag full av saker att göra. Det får vi aldrig reda på om vi inte tar oss den stunden varje dag för att lära känna Gud och hans röst och det som ligger honom kärt om hjärtat. Det är där vi hittar lugnet mitt i stressen.
     .
    Att hitta en stund om dagen för egen tid med Gud kan verka svårt men det blir säkerligen lättare desto oftare vi har det. Det är som att lära känna en ny människa, i början kan det vara lite stelt och obekvämt, men ju mer vi lär känna den personen desto lättare blir det, man behöver inte tänka två gånger innan man säger något, och man kan sitta tysta bredvid varandra och ändå trivas i varandras närvaro. Det är säkert likadant med Gud.
     .
    Snart är vi säkert där i slutet av Maj och läsåret är slut, det kommer gå snabbt men om läsåret fortsätter i den här takten och om vi strikt har daglig personlig andakt kommer vi vara nya uppfyllda människor med otroligt mycket bra i bagaget att ta med oss hem.
     .
    Ha en välsignad dag, Teamarna Anne och Sara

    The shack

    I fredags på UG tittade vi på filmen “The Shack”, en film utifrån boken med samma namn skriven av William Paul Young. Filmen lyfte särskilt fram frustrationen vi människor kan känna över ondska som drabbar oss. Hur kan en god Gud tillåta sådan ondska? För om Gud är allsmäktig, då har han möjligheten att stoppa ondskan, men han låter bli?

    En pastor jag ser upp till predikade här om dagen att “most of our frustrations in life comes from us not believing that God is good, or that he is in control.” Han utmanade församlingen med att reflektera över om våra betéenden och attityder grundar sig i någon av dessa övertygelser. Jag insåg att många gånger då jag klagar eller oroar mig om saker i mitt liv så beror det i grunden på att jag inte vågar lita på att Gud är god och vill mitt bästa.

     

    Jag vill tro att Gud vill vårt bästa och också att han har kontroll. Vad tror du? Jag vill avsluta med några citat från filmen och/ eller boken. Har du inte sett den så är den absolut sevärd.

    “Just because I work incredible good out of unspeakable tragedies doesn’t mean I orchestrate the tragedies. Don’t ever assume that my using something means I caused it or that I need it to accomplish my purposes. That will only lead you to false notions about me.”